söndag 11 april 2010

American History X

Har precis sett den. Jag har lite hatkärlek för denna film.
Men jag hatar slutet. Jag bara hatar det. Varför ska han dö Danny? Varför varför varför? Jag gråter. Högt i min ensamhet. Jag vet hur den slutar. Ändå kan jag inte låta bli varje gång jag ser filmen att hoppas att dom har ändrat slutet. Som att det skulle hända.
Slutet kanske inte är så hemskt som jag minns det. Men jo. Lika hemskt varje gång. Jag mår lika dåligt varje gång.
Tårarna kommer. Jag blir arg på världen. Blir arg på allt hat. Förstår mig inte på rasism samtidigt som jag faktiskt förstår det lite.
Jag känner mig på nått sätt mittemellan. Jag som är helsvensk utan ens uns av annat än svenskt i kroppen. Jag älskar Sverige samtidigt som jag älskar den mångkulturella miljö som finns runtomkring mig.
Jag älskar våra traditioner och sånt, samtidigt som jag tycker det är spännande med andras traditioner. Det är spännande med nya saker.
Mkt förstår jag mig inte på. Och jag har åsikter om mkt. Både svensk och osvenskt. Jag är inte bättre än nån annan. (Eller jo förmodligen :P)

Jag tycker att filmen American History X är en bra film. Och måste säga att Edward Norton är riktigt bra i denna film. Den visar hur mkt hatet förstör.
Livet är fan för kort för att gå runt och hata.
Nu säger inte jag att jag inte hatar. Jag hatar mkt och många. Jag var mer hatisk förut när jag var yngre än vad jag är idag. Men hatet för kanske en viss person tar inte och har aldrig tagit över mitt liv. Jag lever inte efter mitt hat.
"Have anything you done maked youre life better?" Frågar dom i filmen.
Kan man tycka att livet är bättre om man går runt och hatar nån för dens åskter eller färg?
Blir inte livet bättre om man bara skiter i vad alla tycker, vad alla andra gör eller hur alla andra ser ut.
Sköta sig själv istället.
Jag borde nog faktiskt lyssna på mig själv oftare.

Ne nu ska jag sluta skriva en massa skit. Jag skriver nu utan att tänka.
Det kan var riktigt skönt att ibland bara skriva. Skriva det som kommer upp i huvudet. Sen om ni läser det eller ej det skiter jag fullständigt i.

1 kommentar:

jojo sa...

a den e så jäkla bra, jag är kär i Edward Furlong. En av världens bästa filmer!